måndag, juni 27, 2005

Bloggfrossa & Mannen som blev trött tar semester

Jag hade ett tag seriösa funderingar på att ta in en praktikant på bloggen men kände att det nog är ett för tungt ansvar att lasta någon med.

Från idag och en vecka framåt kommer Bloggfrossa att ligga och gassa i danskland och inte uppdateras alls (om jag inte råkar ramla över en fet uppkoppling därnere i leran) men från den 5/7 är jag tillbaka och då lovar jag er att jag inte tänker lägga fingrarna emellan.

Nu tänker jag tillbringa den närmsta veckan med fysisk utmattning i form av överansträngd ölarm och stenhårt liv i tält där ljudet av fladdrande tältcanvas är din bäste vän. Men också med en mental vila som inte går av för hackor. MITT STÖRSTA PROBLEM KOMMER DEN NÄRMSTA VECKAN VARA OM ÖLEN RÄCKER OCH HUR JAG SKAFFAR NY PÅ ENKLAST MÖJLIGA VIS

allra ödmjukast
/mikebike

Sista mecket

Igår var en stressens söndag. Jag hade massort att stå i för att få klart allt inför årets grandiosa Roskildefestival. Det har tagit upp stor del av min tnakekraft på sistone. Jag började med att tjuvprova gaffarullen och gjorde en klassisk gaffalagning av min Converse. Prima!

Kvällen avslutades med linnetillverkning av en gammal sned Jimi-Hendrix-tischa. Det var min kära fru Dorro (nu tillika Hjälte5) som tog fram symaskinen och gjorde underverket möjligt.

Idag har jag bara växlat pengar och lagt en sista hand vid min helmantlade mustasch som blev en kompromiss. Jag fegade ur och vågade inte satsa på en IRAKI. Visste inte om jag är man nog. Det blev en porrstashe istället och det är inte dåligt det. Med lite öl, solsken och lite tur kan den nog tänkas utvecklas till en IRAKI under veckan. Det kommer bild på den när jag är tillbaks. Var så säkra

Jag känner en viss stress nu måste jag tillstå. brukar aldrig ha resfeber men i år är det annorlunda. Om exakt en och en halv timma avgår bussen. Förhoppningsvis får jag bilskjuts på hemvägen.

Bloggen stänger för en vecka men sedan kommer jag tillbaka med nya krafter.

söndag, juni 26, 2005

Resfeber och hjältedåd

Hmmm idag har jag ta mig fanken resfeber för första gången i mitt liv. Jag har faktiskt inte fattat innan vilken jobbig känsla det är i magen. Kanske är det mental separationsångest över att fyra hjältar lämnar Göteborg redan inatt till fördel för de gräsklädda (förhoppningsvis) fälten i Roskilde och den där känslan man bara kan förstå om man varit där själv. Att åka lördag natt för att säkra bästeplatsen ÄR hjältestatus och måste återgäldas iform av bjudöl.

Midsommar blev supermysig med några kompisar som kom över på ett rätt spontant midsommarfirande. Ola, Helena, Elliot, Anders (Hjälte1) och Anna var här och det vankades grillyra och sillyra och finwhiskey och öl, vin och champagne. Det skulle kunna borga för en blandbakfylla och rejäl spritångest men jag har mått prima idag.

Var hemma och hälsade på min vapendragare Annika som ägde den röda lilla pärlan som så tragiskt gick bort , bara några dagar innan avfärd till festivalriket. Jag fick äntligen tag i min efterlängtade madrass och den kommer Henke (Hjälte3) och Tove (Hjälte4) ta med i sitt franska lyxåk inatt. Så nu är allt färdigkittat innan avfärd. bara växling av pengar och ölinköp innan festen kan börja på allvar.

Lite oro kommer sig av att min bror Peter (Hjälte2) har mitt regnställ och jag vet av erfarenhet från förra året hur vitalt det är att allt är klaff och att det kommer med. Han har en viss tendens till att vara disträ när man som minst önskar.

Annars känner jag att mitt bloggande inte är så intressant idag. Hur många av er bryr sig egentligen om min Roskildevecka, nä men Bloggfrossa är ju främst till för mitt alldeles egna ego, Farbror egon. Nu längtar jag lite till solen går ner och jag kan sätta på lite tjuvnedladdad film och mysa med fru dorro... Det är det bästa!

Kommer nog att hinna lägga en blogg till eller två innan Bloggfrossa & Mannen som blev trött stänger kiosken för en vecka. Efter det kommer jag dock med förnyad kraft att gnälla på världen och jag utlovar mycket sommar action...

fredag, juni 24, 2005

Midsommar och gapflabb...

Ahh midsommar idag. Ska inte göra nåt speciellt vilket känns både skönt och lite deppigt. Med speciellt menar jag sill, nubbe och havet. Jag vet inte varför men midsommar är en sådan där skitnödig högtid då man förväntas att göra vissa saker. Jag har aldrig riktigt diggat midsommar. Möjligtvis när jag var mellan 14-18 och maximal fylla var det enda som räknades. Det kunde liksom inte gå fel då.

Nu ser det ut att bli lite soft hemma med tänd grill i eftermiddag och några vänner som kommer över. Det blir skönt att slippa åka iväg med Stella (som är trött idag).

GAPFLABBET idag gäller att jag för några bloggar sedan beklagade mig över en viss indisk restaurang här i Göteborg som hade satt i system att när man betalade med kort ta den dubbla summan på kortet och lämna kontanter tillbaka.

Idag står det i GP att "Bombay" som restaurangen heter har förlorat sitt serveringstillstånd och det bästa av allt. De förlorar det på grund av bristande kassarutiner.... MOHAHHAHAHAHAHAHAHAH MOOOHAHAHAHAHAHA... jag kan inte sluta... ibland så får den lilla människan upprättelse när man som minst förväntar sig det...

Jag ska nog ha chicken tikka istället för matjessill idag... mmm, det är det bästa!

Apoteket - helvetets förmak!

Med risk för att låta tjatig och eftersom jag bara för någon dag sedan raljerade kring meterologernas lättja så drar jag mig något för att döma ut en hel yrkeskår till. Men jag kan bara inte låta bli. Jag är ju inte Mikebike, "Mannen som blev trött", för inget.

I morse var jag på apoteket för att köpa linsvätska samt hämta ut ett recept. Det kanske inte låter så märkvärdigt och det är inte ärendet i sig som var så speciellt. Nej det är den psykiska terror man blir utsatt för när man kommer dit.

Det finns mig veteligen inget ställe (nu sedan postkontoren avskaffats) där man arbetar så förbannat och efterblivet långsamt som på Apoteket. Meterologerna må göra ett dåligt jobb men deras ineffektivitet slipper man som vanlig medborgare att lida för. Jag hade 4 nummer före mitt och fick vänta 45 minuter sammanlagt. Då hade de ändå två kassor öppna. Mellan varje kund står man där och följer minutiöst varenda rörelse de i kassan gör. Man suktar efter den där sekunden när de för handen en bit åt höger (oftast) och trycker på en knapp som skyfflar fram nummret och det låter "DEE-Dut!" ut högtalaren. då vet man att man kommit ett steg närmre. Man ser sig omkring i hopp om att den som har numret lackat ur och stuckit därifrån för att de skall göra samma procedur igen och igen och.. så plötsligt är det ens egen tur.

Men det händer aldrig... för mellan varje kund skriver den värdelösa människan något i ultra-rapid på datorn och när man som mest tror... att nu jävlar, nu händer det, då reser de sig upp och går och snicksnackar med någon kollega och gör ett misslyckat försök att se viktiga ut. Ineffektivitet när den är som allra värst. Man känner sig så frustrerad att man kokar inombords och det är bara den där spärren de flesta av oss har som gör att man inte vräker sig över disken och ställer till med en scen som får norrmalmstorgdramat att likna ett jälva barnkalas. I min fantasi såg jag mig själv dra upp ett pumphagel och röja loss. Piller skulle flygga som konfetti och jag skulle vara väldigt tydlig med att förklara vad för mycket onödig VÄNTAN kan göra med hjärnan hos en helt vanlig familjefar.

I've seen some shit man... iv'e seen some shit! Men detta är det värsta jag varit med om sedan postkontorens glada dagar. Där funkade det på exakt samma sätt men där kunde de ursäkta sig med att de hade en plan med att anställa amöbor (givetvis för att vi skulle bejubla deras massupsägning och välkomna posten i ICA-butiken). Apoteket däremot, där personalen är akademiskt utbildad, tror man ju de kommit längre i sitt effektivitetsarbete. Det verkar som att de försöker få oss att tro att pillertrillande är så jävla avancerat jobb. Delar av deras jobb kan nog vara meckigt men jag skulle tro att 95 procent av all tid går åt att lämna ut mediciner mot stressrelaterade problem och besvär med klåda etc.

Hur JÄVLA svårt ska det vara att plocka fram en ask piller och ta betalt egentligen?

Åhhh stackars hjärta... snart kommer jag att vara tvungen att gå dit igen för att inhandla lugnande... vilken paradox!

torsdag, juni 23, 2005

Upprättelse

Viktigt meddelande:
Jag har nu fått hela krockincidenten förklarad för mig och den förre huvudmisstänkte gärningsmannen är avförd från dödslistan. Allt är för låtet... din hoj kan känna sig lugn ...storpotäten har sålt sin ford.

...Förresten Marko, var det inte Nick Cave som sa "Bring it on"? eller hade han snott det från dina släktingar?

Kaffetjuven 4 - Mystiska omständigheter

Just när jag trodde att fallet var löst och att jag kunde koncentrera mig på att planera min diaboliska hämndaktion. just då, får jag nya indikationer på att Kulturföreningen bara är en liten aktör i en större härva än jag våga drömma om. Huvudmisstänkta är kulturföreningen, för grovt egenmäktigt förfarande av annans egendom.

MEN, när jag kommer in på morgonen, så står en från journalisgänget och meckar sin egen presso.
Plötsligt säger hon till mig:
"Hur går det?", varpå jag svarar
"Jo det går bra".

Hon fnissar till lite och säger:
"Jag såg din kollega igår när han stod och vaktade kaffebryggaren"
"Jaha!"
(Slut dialog)

Vad kan hon ha menat med det?
Var det en kod kanske? Eller en provokation?
Eller menade hon att hon visste nåt jag inte vet. Att hon vet vad för skumrask som försigår här när solen gått ner.

Jag fattar faktiskt inte men en sak fattar jag. Kaffestölden är långt ifrån uppklarad ännu... Jag blir tvungen att lägga hämnden på hyllan och fortsätta mina efterforskningar... Rättvisan skall skipas, sanna mina ord!

onsdag, juni 22, 2005

Gudarna måste vara tokiga

Nu på förmiddagen lyckades jag pussla ihop det sista inför Roskilde '05. Efter jobbet ska jag åka till IKEA och köpa en maffig jävla skumgummimadrass, via Biltema och där plocka upp ett regnställ för bara 59,90kr. Sista pusselbiten!

Jag var rätt nöjd måste jag erkänna...

...ända till jag på omvägar får höra att en klåpare (Jag vet inte om han vill vara anonym men jag kan säga så mycket att hans namn börjar på MA och slutar på RKO) hade lånat roskildemobilen igår. En liten röd pärla (Ford) och givetvis gått och krockat skiten.

Alltså, antingen har gudarna blivit tokiga eller så finns det andra mörka krafter här i Göteborg som vill försvåra resan ner till de öppna fälten mer. Omänskligt är dagens ord.

Jag vill även passa på att utfärda en varning/hot till gärningsmannen!

Jag vet vart du bor (eller det vet jag faktiskt inte men jag kan kolla upp det) och jag vet att du har en jävligt frän hoj. Passa den noga för en dag kommer jag puttrande som storpotäten, i en stulen Ford, och kör över cykeljäveln!

Jag avslutar med ett citat från en mäktig Charles Bronsonfilm:
"He didn't want to be a hero, until they pushed him too far"

John Pohlman och hans posse!

Det finns bara en yrkesgrupp där man kan göra bort sig på jobbet varje dag och ändå behålla jobbet. Deras lättja är skrattretande där de står och drar käcka oneliners dag efter dag. Tror de att de är nåt bara för att de får stå framför en greenscreen och snackar skit, som om det vore roliga timmen.

Ständig lättja råder ända sedan den folklige John Pohlman blev poppis i tv-rutan och humaniserade sitt skinntorra kollegie. Men det är givetvis inte det som stör mig för är det något jag förespråkar så är det att slacka på arbetstid (annars orkar man ju inte med sin fritid) . Det som irriterar mig är inte heller att de får cash för att berätta för oss om lågtryck, högtryck, molntäcken och kraftiga snöbyar. Det som gör mig pissed off är att de nästan ALDRIG har rätt.

De kan säga att vi ska få sol och vi tror dem. Dagen därpå haglar det i sidled och det enda vi säger då är: "Men de sa ju att de skulle bli sol". Hårdare straff än så får de inte. Det är ju absurt. Dessutom har det ju blivit snudd på trendigt att jiddra runt om spridda skurar och kallfronter. Krullbaggen Per H viker ut sig i söndagsbilagorna som nån äcklig väderplayboy och alla skrattar med honom. Inte ens åt honom. Trots att han ljugit och förnedrat våra intellekt hundra gånger förut.

Ponera att nån högt uppsatt snubbe i IOGT NTO flashar en sprit och porrnota på 38 kak. Hur stora är oddsen att han blir kvar på sin post? Om han gör det igen och igen och igen då... ja ni fattar. Det är det som skiljer vilket yrke som helst från vädermännen (och kvinnorna). De står några minuter om dagen och gör sävliga rörelser framför en satellitbild och ljuger oss fem dagar in i framtiden och förvånansvärt ofta blir vädret tvärtom.

Jag tror jag har fått kläm på hur en typisk arbetsdag kan se ut för dem:
De glider in lätt bakfulla från gårdagens martinimingel. Sedan sitter de och lajar och spelar Tetris. Kanske kollar de lite privata mail innan de tar långlunch och kommer överens om att de ska vänta med att hitta på dagens väder till trefikat. Visst låter det soft. Jag vill med ha ett sådant jobb. Men nu råkar JAG sitta på andra sidan tv-rutan och bli lurad gång på gång.

Och nu har jag börjat lacka rätt bra på det. Jag skulle vilja starta en namninsamling för att införa prygelstraff för ett visst antal felprognoser. En gång ingen gång, tre gånger en vana, brukar man ju säga. Samma sak borde råda för meterologerna.

- En gång ingen gång mister Holmgren, tre gånger och gissa vem som slutar flabba hela vägen till jobbet.

Antingen kan man lika gärna lägga ner vädersändningarna och visa valda klipp från succéprogrammet Tutti-Frutti med rikslosern Bruno Winzell istället. Alternativt styra upp i lådan lite så att man tvingar alla meterologer att låta som den där roliga farbrorn som läser sjörapporten i P1... ni vet: "Skagerack, syd sysdväst 7-11 meter i sekunden... En högtrycksrygg är på väg in från... "

tisdag, juni 21, 2005

Kaffetjuven 3 - En helt ny dimension

Idag när jag stod på hemköp och browsade deras kaffehylla efter en Zoegas "Intenzo" såg jag att Hemköp lanserat en egen label, vilket brukar vara en varningssignal kvalitémässigt. Denna gång hade de dock förpackat det i läcker förpackning med luktventil och allt. Dessutom utlovades en tokigt bra smakgaranti (dubbla cash i näven om man inte är nöjd. ganska godtyckligt kan man tycka.).

Mmmm... Jag valde Hemköps egna före "Intenzo" och det var gott. Högt odlade bönor från Brasilien Kenya och Colombia... Sweet. Givetvis utlovades högre kvalité än de kunde utlova men ändå var jag riktigt nöjd. Bra smak och eftersmak på det (om än lite kort).

När jag kom till kontoret så ser jag att mitt mögiga Eldoradokaffe inte bara var snyltat på. Inte bara slut. Hela paketet var bortfört. Och jag tror att jag lyckats ringa in gärningsmännen. Jag vill inte uttala mig såhär tidigt i utredningen men en viss kulturförening här i lokalen hade nån form av tillställning här i helgen. De verkar tro att om man håller på med kultur och människorättsfrågor och en massa mabojambo kan man bete sig hur fan som helst.

Bara för att de arbetar mot rasism och andra orättvisor så ska de inte tro att de har rätt att svina hur som helst.... åhhh, nu eldar jag upp mig igen... stackars hjärta...

Jag har nu fattat ett beslut i krissituation här:
Jag blåser tillfälligt av min plan med att sätta hotlapp på kaffet. De här kaffetjuvarna lär inte låta sig skrämmas av det här. Jag måste komma på nåt bättre. Min magkänsla säger mig att hämden måste stå i bibliska proportioner för att avskräcka den här ligan. För de verkar inte dra sig för något...

Otäckt är ordet!

måndag, juni 20, 2005

Att anlägga en stasche.

Jag och min bror Peter kom på den finfina idén att det vore fräsigt att ha mustasch lagom till årets Roskildefestival. Så i en dryg vecka har jag sparat min stubb och nu har jag kommit i den kritiska fas då skägget kliar nåt helt tokigt. Jag håller på att tappa greppet.

Jag säger skägget eftersom det skulle vara socialt orimligt att bara spara stubbet på överläppen under utväxt. Då ser det ut som att man är 14 år och har någon form av smuts under näsan.

Jag skulle vilja påstå att det är en form av mandomsprov att anlägga en snygg, maffig stasche. Det är en period full av prövningar, lidande och problematik. Nedan listar jag några av dem.

Prövningar, lidanden och problematik i anslutning stascheodling:
1. Odlandet inleds med en stark degradering av utseendet. Bonus är dock att alkisar och uteliggare känner samhörighet med en och man slipper det eviga tiggandet om "en femma att avvara"

2. Skäggklådan tar vid i andra stadiet och de flesta är inte hårda nog att härda ut (jag är givetvis hård nog). Det kliar hela tiden och man ser ut som en skabbig apa. Det är här psyket oftast sviker.

3. Pekningar och skratt. Under fas tre har kollegor oah annat löst folk en tendens att skratta och häckla. De har förstått att man håller på med någon form av projekt och avundsjuka uppstår. Oftast är det den skägglösa delen från det manliga könet som är värst. De börjar inse att man snart är mer man än dem och en desperat vansinnesterror kan uppstå. Här är det inte många som står ut utan springer hem och sliter fram sin mach3 och tar ihjäl sin manlighet. Det är det värsta nederlaget och många av dem som avslutar i denna fas blir aldrig riktiga igen. De kommer aldrig att försöka ånyo. De som härdar ut ser snart ljuset i tunneln.

4. Ångesten inför frigörandet från skägg till enbart stasche blir allt värre. svettiga mardrömmar hemsöker nätterna och det är lätt att tänka att man skiter i allt. Detta är sista prövningen. Ångesten stegras brutalt när sanningens ögonblick är där och man måste välja ifall det är en smal försäljarmustasch, en något tjockare men pedanttrimmad porrstasche eller en allsmäktig IRAKI (se: stalin, nietzsche och de tuffa grabbarna).

En IRAKI är givetvis den maffigaste av de maffiga. Mustaschernas Rolls Royce. Men det kräver sin man.

I skrivandes stund har jag precis passerat fas två och trimmat ett läckert IT-skägg inför eftermiddagens viktiga möte

Hösnuva och tycksyndomläge

Helgen var fin såklart. Det är alltid bra när man är ledig. Lite grill, lite öl och lite annat. Så är söndagen plötsligt där och ångesten inför måndagen gnager i en hela dagen...

Nu börjar det dra ihop sig för årets Roskildefestival. Goddäm alltså, vad jag längtar nu. Att tillbringa en hel vecka på ett stort gräsfält där de enda bekymmer man har är om man har tillräckligt med öl för dagen, om man ska duscha eller inte och om batterierna till lysrörsarmaturen kommer räcka veckan ut.

Dock börjar jag bli nervös för en grej. Jag har gått och blivit allergisk mot gräs igen och då menar jag inte den ört som rullas i rizzla. Vanligt gräs och det finns det riktigt jävla gott om på gräsåkern där roskilde varje år går av stapeln. Min förhoppning är att danskt gräs inte har samma effekt. Men med min tur är det alldeles för mycket att hoppas på.

Jag vaknar varje morgon. Snorig som en femåring och med kli i halsen. Jag fattar inte. Jag känner mig handikappad. jag knaprar allergipiller som värsta tablettmissbrukaren, vilket resulterar i nästan dödlig trötthet. Den där tröttheten som gör ont i hjärnan. det skaver liksom och jag är tvungen att lägga mig - direkt efter bollibompa.

Och jag tycker jävligt synd om mig själv idag. Jag har inte ens orkat rodda med kaffetjuveriet här på kontoret.

lördag, juni 18, 2005

Kaffetjuven 2 - Dramat fortsätter!

Idag började jag med att kolla kaffestatusen direkt när jag kom in. Jag öppnade kylen och såg direkt att någon varit där och fingrat med klåfingriga fingrar på mitt "decoykaffe" (Eldorado).

"Ahhaaaaa!", tänkte jag. Nån har tagit igen, men snabbt märker jag att nivån är exakt samma som jag lämnade den igår.

Slutsats:
Kaffetjuven har såpass mycket självbevarelsedrift att mitt fulkaffe inte är värt att snylta på. Det är alltså så äckligt att inte ens de lägsta av de lägst stående livsformer vill ha om det bjuds.

Min egenhändigt utformade hotlapp skulle inte fylla någon funktion alls i nuläget. Så jag inväntar måndagen och då kommer jag att ta med ett splitter nytt paket Zoegas "Intenzo". På den kommer en gul post-it med texten: Var vänlig. Rör ej MITT jävla kaffe!! att sitta.

Om det inte hjälper kommer jag bli tvungen att ta i med hårdföra metoder...

Nu ska jag hem... hmmm, om jag skulle ta och hyra "Office Killer" på vägen.

fredag, juni 17, 2005

Storfräsarn Dalai Lama

Alltså jag har inte brytt mig så mycket om den snubben innan. Har väl tänkt att det kunde vara smutt att se honom nån gång. Han är ju rätt mytomspunnen om man säger så.

En föredetta kollega, Andreas, skickade ett MSN-meddelande idag och frågade hur jag ställde mig till Dalai Lama. Jag sa att jag skiter väl i honom. Då kom frågan om jag reflekterat över att det kostade 450 lök att lösa biljett till Scandinavium här i Göteborg i måndags.

Mr Lama skulle snacka lite inför publikum med översteprällen KG Hammar. Jag hade kunnat tänka mig att betala en liten slant för att se killen men 450 är inte ens kul. Det är ju ocker! Dessutom är det ju enligt buddhismen inte särskilt kreddigt att äga en massa koola prylar. Rikedom är överhuvudtaget inte deras melodi, så jag fattar inte.

Tydligen hade han inte sagt så mycket heller. Mest flinat. Men vem hade inte gjort det när man ser hur många som sponsrat hans nya feta hemmabioanläggning och andra softa grejer han kan utrusta sin barre med. Hade jag gått så hade jag lackat ur nåt helt tokigt. Jag fick ett citat från Andreas kollega Camilla också. Han hade fått frågan om han hade levt ett lyckligt liv. Rätt enkel och rak fråga kan man tycka, men Mr Lama hade svarat "I hope so!"

UPPREPNING: "I HOPE SO!"
Tack för det ers helighet, vill du ha 450 till för att utveckla svaret?
Jag tycker fan att man kan förvänta sig lite mer publikfrieri för de cashen alltså...

Goddäm! Dalai Lama har gårr och blivit storfräsare.

torsdag, juni 16, 2005

Kaffetjuven

I måndags kom jag in till kontoret vid 9.33snåret.
Jag har börjat äta frukost på morgonen och det har hunnit bli vana. Jag passerar Hemköp varje dag och köper en grov müslifralla varje morgon och gör kaffe det första jag gör när jag kommer till kontoret.

Jag köpte ett paket Zoegas Intenzo förra veckan och eftersom jag är den enda som dricker bryggkaffe (trodde jag) så bör mitt paket räcka länge. När jag preppat bryggaren med vatten ser jag att kaffet är slut. Något jävla as har haft en kaffefest under helgen utan att bjuda mig. Hela måndagen är förstörd.

På tisdagen när jag är på Hemköp så passar jag på att köpa ett paket nytt kaffe men snikköper Eldorados kaffe. När jag bryggt klart och ska till dricka det så slår magen en robandsknop på sig själv. Eldorados kaffe är FAAAAN inte kaffe någonstans. Det smakar gift och det går verkligen inte att dricka. Ungefär lika behagligt som en kopp cyanid. Hela tisdagen är förstörd och jag orkar inte ens skriva i bloggen.

Både igår och idag har jag klämpt på cyanidkaffet där det står i kylen. Igår var lite taget men idag var nivån exakt samma som igår. Kaffetjuven är alltså en riktig gourmét. Intressant.

Min första impuls var att när jag ställer dit mitt nästa Zoegas även sätta dit en lapp som säger: "DEN SOM RÖR DETTA KAFFET DÖDAR JAG UTAN PARDON"...

Men jag vet inte. kanske tycker mina företagskollektivcomrades att det är att ta i och stämplar MIG som det stora psykot. Jag som faktiskt fallit offer för en hänsynslös kaffetjuv...

onsdag, juni 15, 2005

Funderingar...

Känner att jag kanske måste tänka igenom mitt mål med den här bloggen. Missförstå mig rätt. Jag gillar att ha detta utrymmet att ventilera på men jag kanske bör hålla ihop det lite bättre. Ändra ton eller nåt. Dedikera den åt någon eller något - kanske ett speciellt ämne?

Steg ett blir att byta namn på hela bloggen känner jag. MikeBikes bloggfrossa, fy fan vad fantasilöst. Bloggfrossa är rätt ok. Det anspelar på gamla synder. Min hemsida om hockeyfrillor hette ju Hockeyfrossa.
Hmmm... Svårt det där. Men jag har kommit på att jag börjar bli utled på en massa saker och lätt eldar upp mig. Jag känner att gränsen är nådd för vissa saker. Hela livet går ut på att folk över en i näringskedjan bara matar på och på och på med en massa skit och MES som man är köper man allt.

Givetvis är jag för feg för att göra nåt åt det på riktigt så min blogg får återigen agera ventil.

Jag återkommer med namnet!

tisdag, juni 14, 2005

Indiskt krubb alltså!

Var på indiern runt hörnet och krubbade på lunchen. Jag beställde nummer två... Mer info lär ni knappast behöva.

Det är helt korkat med meny på indiska restauranger egentligen, för det är rätt märkligt, men det verkar kvitta helt vad man väljer. Kött, kyckling eller vego. Alltid samma smak. De hade ju tjänat massor om de bara annonserade lunch. Alla vet ju ändå hur det smakar.

När jag skulle betala så gjorde jag det med kort och återigen (jag tror det är tredje gången nu) slår den fete och mustaschprydde indiern (fast han ser mer pakistansk ut) in summan på en hundring. Det kostar femtio men han slår alltid in hundra och ger växel tillbaka. Alltså jag blir så jävla förbannad när jag tänker på det. Hade jag velat ha växel så hade jag ju inte lämnat fram kortet. det är väl det som är grejen med kort att man ska slippa ha kontanter på fickan.

arrrghhhheee...

Det känns som om jag blivit grovt förorättad. Detta var tredje gången. Jag tittade på honom som om jag inte fattade vad han höll på med men han höll minen. Jävla idiot. Egentligen skulle jag vägrat att skriva på av ren princip. Låta honom stå och rodda med att ogiltigförklara första slippen. Bara för ATT liksom...

Men jag sa givetvis OK som den jävla mes jag är. Inget bråk i onödan. Kör på mig med tåget också tack. Inga problem.
Undrar hur Denzel Washingtons karaktär i "Man of Fire" hade tacklat den kränkningen... inte nådigt alltså.

måndag, juni 13, 2005

Hämnd är bäst på film

Freddie wadlings nya skiva "Jag är monstret" var väldigt bra måste jag säga. Älskar den snubbens röst och man hör att han levt ett hårt liv. Passade även på att inhandla Björn Ohlssons "Kräftan" vilket jag har funderat länge på. Sedan gick jag hem och drack te och läste om ett antal sjuksköterskor som satte i system att ta livet av gamlingar på äldreboenden. Huuga.. creepy alltså. En av dem sa tydligen: "De som gick mig på nerverna fick direkt en fri sängplats hos gud".

På kvällen vankades det hämndfilm med Denzel Washington. Helt oväntad roll från honom måste jag säga. Han är ju annars känd för att vara en riktig mjukglass (bortsett från training day) men i denna var han fan bad to the bone. Inte sedan sjuttio- och åttiotalet med Charles Bronsons klassiska filmer har vi skådat sådan iskall uppbyggnadshämnd.

Kort resumé:
Avdankad CIA-snubbe (Denzel) blir övertalad av sin vän (C. Walken) att ta ett soft jobb som livvakt åt en liten flicka i Mexico.
Hon ger honom livsgnistan tillbaka. Flickan kidnappas och han skadas svårt. Dealen går snett och flickan återförs inte. Denzel blir helt tokig. Ett brödraskap av korrupta poliser och en massa andra dåliga ägg får stå till svars med stort SVARS.

Det är ont om riktigt bra hämndfilmer. Ofta blir det pajigt och och det blir alltid en massa jibba-jabba och hot om våld. Här bjöds vi iskall psykterror och hårdnackat våld direkt. Och aldrig har Denzel varit så kool! SE DEN är min spontana reaktion, men bara om du förstår tjusningen med hämndfilmer.

söndag, juni 12, 2005

Myssöndag

Nu har jag bestämt mig för att springa iväg till Bengans (bra skivaffär) och inhandla ett alldeles eget exemplar av Freddie Wadlings "Jag är monstret". sedan skall jag plocka upp lite färska frallor hos bagaren och hyra en hämndfilm med Denzel Washington.

Sedan blir det te, fralla och så ska jag läsa i min ganska nyinköpta "Visual Encyclopedia of Serial Killers" till ledmotivet av freddies sköra stämma. det är söndagsmys när det är som bäst. Fan att det inte störtregnar också. det hade blivit en sjysst topping... Återkommer med rescension på boken.

Spypåsar i papper

Lördagen började dåligt måste jag säga. Pissregn och lågt humör, inte det bästa på en lördag men framåt kvällen artade det sig med grillfest hos några kompisar.

när vi hällt i oss några drinkar ett par öl och lite vin såklart så började de allvarliga och djupa diskussionerna ta vid. Bakfylleminnen och bajs- och spyhistorier haglade. Min kompis berättade att hon hade festat i uddevalla en gång och skulle hem till Göteborg tidigt med bussen dagen därpå. Hon hade redan när hon satte sig på bussen känt att hon mådde alldeles för brunt för att åka 10 mil men tog en chansning. Man ska aldrig ta en chansning när det gäller bakfyllor. Det har jag fått lära mig den hårda vägen vill jag lova...

Iallafall så var hon efter några mil helt kallsvettig och var bara tvungen att spy, med fart också. hon rafsade i väskan och hittade en liten plastpåse, en liten en men bättre än inget och spydde tyst i den. Fyfan vilken ångest. påsen blev helt full och sedan fick hon sitta med den i handen ända till centralen i Göteborg... hahahahahah vilken syn när hon gick av... det lär ju knapast ha sett ut som guldfiskar i den påsen.

Jag kom att tänka på att när flyger så finns det alltid en ficka (aka. bakteriefickan) i sätet framför som innehåller diverse kataloger som tusen personer har fingrat på innan dig. Och så finns det alltid en liten påse ifall man måste kräkas. Det lustiga är att den är gjord i papper. Det har jag aldrig fattat. Varför i Helvete gör man en påse som är avsedd för vomering i papper?

Som om det inte är nog stressande att sitta med folk runt omkring som ska se på när man spyr. sedan är påsen alltid väldigt liten och till sist i papper som vid fukt löser upp sig. Den stressen omöjlig att leva med. de som klarar den utan svåra psykiska efterbörder klarar allt skulle jag säga.

Mitt förslag är att utöka sortimentet i bakteriefickan med en cyanidkapsel, så att alla kan få den självklara valmöjligheten att slippa livslång psykisk plåga med fobier och skit... hmmm, jag ska nog maila luftfartsverket.

lördag, juni 11, 2005

Kitta upp för Roskilde '05

Jag slutade tidigare från jobbet för att hinna till kållered köpstad innan fredagsrusningen skulle till att starta. det skulle vankas campingutrustning till årets grandiosa roskildefestival. Brodern skulle vara vid mitt kontor vid fyra men kvart i ringer han och säger att han missat bussen... och som jag lackade ur. Som min vän sa: "En sån ohängd en"

När han väl kom med bussen hade jag lugnat ner mig och vi åkte iväg till rusta för att inhandla diverse nödvändigt för en veckas överlevnad på Camp West. fyrmannatält 598:- (min dröm om åttamanna på två personer tonades ner), liggunderlag 59.90:- (till tyskstolarna så att man håller sig varm i röven), lysrörsarmatur + batterier 80:- (för härligt flourescerande ljus i tältet = oslagbart), höga stövlar med klack 149:- (fråga mig intevarför det var klack) och badtofflor 29:- (för att undvika äckliga fotvårtor i killarnas). way to go nu har jag bara hälften kvar. hade lagt bud på en batteridriven vinylspelare som rusade iväg i pris och så måste jag ha en skumgummimadrass för extra komfort.

Efter shoppingen var jag extremt nöjd och jag och bror gick ut för att inta varsitt glass kall öl. Vi gick till ett av göteborgs skönaste rävhäng, Kellys. Drack tre öl och gick hem och vad händer? jag vaknar bakfull... alltså nu är jag så förbannad att... jag vet fan inte. det är så jävla orättvist att jag blir bakis på tre bärs.

Nu har jag varit uppe och lekt med stella på morgonen hon har precis somnat så nu ska jag ta mig en tupplur.

fredag, juni 10, 2005

Uppvaknande

Jag hatar att gå och lägga mig. Det är en ångest inför morgonen för det absolut värsta som finns är att vakna upp. Det låter som att jag har en depression men det är bara att jag verkligen lider av uppvaknandet. Min fru låter mig ofta ligga kvar när hon och stella går upp vid sju halv åtta... SJU HALV ÅTTA!!!

Det är helt sanslöst vad ont det gör att vakna och behöva gå upp. Det surrar i huvudet och jag önskar bara att taket ska rasa in. "Varje morgon är den värsta i mitt liv", har jag sagt som en form av mantra i flera år. Det hjälper inte att lägga sig tidigt. Snarare blir det ännu värre då.

Många tycker att jag bara sjåpar mig men det är de olärdes ord. Den som känt uppvaknandets sanna lidande vet att det känns som att man är på väg att få en stroke. Och hur kul är det med en stroke egentligen...

Hade jag haft ett jobb som tvingade mig att vara på plats tidigt i ottan hade jag tvingats att antingen säga upp mig eller blåsa skallen av mig... muntert värre!

Sommar-tv och videovåld

Sommar-tv. Vilken skum grej egentligen. Ena dagen sitter man och spanar in desperata hemmafruar och människor förlorade på en ö mitt ut i ingenstans. Nästa dag har allting blåsts av och det enda som visas är repriser på de mest fåniga program. Insider, hobbexversionen av Uppdrag granskning. Ärligt talat, vem orkar med?

Förvisso visas det mer film på sommaren och Bullit och Fight Club i all ära, men jag har sett dem flera gånger innan och så jävla fräck är inte biljakten i Bullit.

Jag sov på soffan hela kvällen och var skitpigg så jag satte på en gammal Charles Bronsonfilm som jag sparat för just ett sådant här nödfall. Breakout hette den. Hjälten får ett uppdrag att frita en felaktigt dömd fånge från ett välbevakat fängelse. filmen innehåller flygningar, biljakter och några slagsmål. Inte nämnvärt mycket våld i dock, men väldigt underhållande. En buse i filmens slutscen blir strimlad av en propeller på ett stort passagerarplan. Han och Bronson är i grovt handgemäng mitt på startbanan. Busen står med ryggen emot och Bronson hoppar undan. Vips så träffar proppellern the badboy som går sönder som värsta pinjatan. Jag spolade tillbaka två gånger. Det var en skitdålig effekt för dockan såg ut att vara av skumgummi och papper... men ändå. Kreativitet bör belönas så en rykande trea blir betyget.

Asiatisk mat och alkoholism!

Vad finns det för sjukt samband mellan asiatisk mat och alkoholism egentligen? påväg hem tänkte jag stanna till på en thairestaurang och plocka upp lite nudlar och stuff. Utanför sitter ett helt alkisposse och dricker. Jag beslutar mig för att köpa färsk tortellini på hemköp istället.

Så fort det finns en kinakrog så vet man att det finns alkisar. Varför är det så? Det är inte ens en fördom utan ren fakta. Någon borde sätta forskning på den saken. Blir en alkoholist jävligt sugen på strimlad biff när han/hon tagit en vinfylla. Men jag tror inte det. För jag har aldrig sett dem äta och det är inte nämnvärt billigt att supa på kinakrog. det finns lätt billigare alternativ och är det något fyllon är bra på så är det att finna största möjliga berusningsnivå med minsta möjliga medel. Kanske är det inredningen som lockar, vad vet jag?

Jag har alltid trott att det bara är kinakrogar som drar till sig a-lagarna men uppenbarligen har de fått blodad tand och breddat sig något och gått över till thai...

När jag hade ätit la jag mig och nanade på soffan. Skönt att vara gräsänkling för en kväll. varför heter det så... gräsänkling... får kolla upp det. Och nu är klockan 23.50 och jag är pigg som en femtonåring. inte särskilt ofta jag är det vid den här tiden sedan Stella kom.

Nattelinatt som flanders skulle sagt.

Bloggarn!

Jaha ja. Då verkar man ha skaffat sig en blogg då. Känner mig nästan lite mallig måste jag erkänna. För att inte säga modern. Nästan lite uppe i smöret nu med fru, barn, hund och en egen fräsig blogg.

Alla har fan en blogg nu för tiden. Det kände jag att jag också ville. Lustigt nog hade jag inte en aning om vad en blogg var förrän för ett par veckor sedan . Jobbar man med internet bör man veta vissa saker och bloggar verkar tillhöra det man ska känna till. En kille på kontoret frågade mig för en månad sedan om jag inte skulle skaffa en egen blogg. "Nä", sa jag bara och utvecklade det inte vidare. Jag höll på att bli tokig av allt jävla bloggsnack och äntligen har jag fattat. Det känns rätt gött att ha ett ställe där man kan skriva av sig lite. Ventilera lite om viktiga och mindre viktiga saker.

Nu ska jag hem och slacka järnet. Dorro (fru) och Stella (dotter) hälsar på släktingar Borås... hahaha vilken jävla stad. Då blir det takeaway thaifoder och kallingar på soffan för en mikebike.