fredag, juli 15, 2005

Café skogen

Jag känner själv att jag skrivit många inlägg där jag irriterar mig på allt möjligt. det är iofs lite av vad hela bloggfrossa går ut på men idag tänkte jag höja en gej istället för att såga den. Café skogen, nära Mariaplan i Majorna Göteborg. Ett riktigt arbetarcafé.

Det är inte en stämpel jag satt och det är inte heller någon politisk organisation bakom som gjort ett taffligt försök att göra ett arbetarcafe. Detta är deras nisch. Jag och min kompis Jenny träffades vid tiosnåret imorse och skulle spana in ett cafe/bokbinderi/antikvariat i samma område men det var tyvärr stängt. Det var inte Café skogen.

När vi kommer in känns det som att man vandrar rätt in i någons hem, lägenhet. Deras kök är ett vanligt bostadskök. På väggen hänger ett tidningsreportage om Café skogen "Ett av de sista riktiga arbetarfiken". Borden är av modellen byggarbetar-barack-bord med snajdiga vaxdukar och frukttyngder. De har Kaffe. Inte en massa latte, macciato, cappuchino, frappuchino, americano... De har kaffe - och en jävla massa mackor. Jag köpte mig en brie & salamimacka (stor som en fjärdedels pizza) och en kaffe för 30 spänn. Det är skillnad mot Café vallgatans obscena prissättning vill jag lova. Man kunde få ägg- och falukorvsmackor, laxmackor, räkmackor och rallarfrukost med gröt som bas. Dessutom ingick obegränsat antal påtårbackningar (bara ordet påtår är helt okänt för alla trendiga caféer där gästerna får betala för inredningen istället för kaffet).

Tjejen som jobbade på Café skogen var väldigt trevlig och solen sken, så fem rallarsvingar av fem möjliga blir betyget. Jenny fick dock betala 22kr för en halv ostfralla och kaffe vilket inte är lika prisvärt men ändå...

Det kändes gediget att sponsra ett sådant ställe och de höll vad de utlovade. Vi fick se horder av "arbetare", ni vet såna där som sliter ryggen av sig för sina futtiga slantar. De som är hårda som få. Det var verkligen ett arbetarcafé och de tittade lite beskt mot oss där vi satt och såg ut som ett par vilsna turister. De såg direkt att vi inte hörde hemma. Kanske är de trötta på dryga arbetslösa svin som kommer dit på arbetarsafari och pekar och skrattar.

Jaja, jag kan verkligen rekommendera Café skogen. Jag ska nog ta mig en rallarfrukost någon dag... bara för att få känna på lite av det hårda livet. Stå med ena foten mitt i arbetarvärlden men andra handen på nödbromsen och bara ett steg ut på gatan, till mitt vanliga liv. Där jag har min semester och mitt fjolliga IT-jobb.

Moss moss!

Inga kommentarer: