torsdag, juli 31, 2008

En bagel med kycklingmums och så lite camel toe...

...Eller inte så lite för den delen.

Vi var just och åt frukost på Zenit. Jag åt en bagel med deras överskattade kycklingmums (tärnad kall kyckling). Skönt att sitta under deras parasoll och ta det lugnt. Fan vad jag gillar att vara ledig. Jag är fan BÄST på att vara ledig. Det är ren livsnjutning att i lugn och ro kunna slå ihjäl tid med att kolla på idioter, och sådana finns det gott om på Zenit.

Idag var det allt från bohemwannabeaktiga batikbrudar som pratade backpackerminnen till mer moderna, lätt piercade, hippiebrudar med sol- och månsymboler tatuerade lite här och där. Bortkomna turister från något östland och en ung kille med fantastiskt stora läppar som var där med sin mamma från falkenberg, för att inte tala om några medlemmar i vad jag skulle gissa var något slags nycirkussällskap. Och så ställets stammis nummer ett såklart, en gammal gubbjävel med vitt skägg som måste missat den del i sin uppfostran där andra brukar lära sig om integritet. Han trängde sig på en turistfamilj som försökte fika ifred, ställde sig tätt intill den unga tjejen i sällskapet och tvingade dem att börja konversera med honom. De borde fått pengarna tillbaka. Snacka om daybreaker.

Plötsligt kände jag något oidentifierat föremål röra vid min näthinna. Synnerven reagerade med att skicka en en impuls till hjärnan som i sin tur levererade en blixtsnabb varningssignal via kräkreflexerna och rakt ner i magen. Det var tur det, för där satt jag med munnen full av kycklingtärningar och pesto och kunde lika gärna ha satt igång en spyfontän.

Inglidande på en mångväxlad sportcykel kommer en kortväxt man i fyrtioårsåldern. Han har dressat upp i en komplett cyklist-stass. På sig har han en ärmlös sporttrikå i sånt där råläckert och superelastiskt syntetmaterial, en rejäl fannypack (bananväska), scarves, och solglasögon med senilsnodd. Han gick in och beställde sig en mellanlatte och kom ut igen och blickade över uteserveringen. Det syntes på honom att han tyckte att han ägde. Att han var het. Den koolaste katten. Annars har jag svårt att se någon förklaring till hur han så ogenerat och villigt kunde med att spatsera rakt in i allas blickfång med tidernas mest vulgära camel toe.

Han hade formligen pressat in hela sitt paket, troligen med våld, i ett par ljusgrå cykelbrallor som verkade vara på gränsen till att explodera
i sömmarna av det hårda trycket. Pungkulorna hade placerats rakt framåt, troligen framåtpressade och upplyfta av den förstärkande dynan i grenen, och de tittade piggt på alla runt borden. Kuken vet jag inte var han hade gjort av men gissningsvis låg den klistrad mot magen och bar förklaringen till det lite bulliga partiet en bit upp på buken.

Jag höll på att tappa andan. Jag trodde inte det var på riktigt. Hade polisen varit där hade de med största sannolikhet brottat ner honom i gruset och gett honom ett par stränga rapp med fjäderbatongen, innan de skulle gripa honom för förargeleväckande beteende alternativt sexuellt ofredande av folksamling, och sedan kasta in honom i piketbussen och tuta iväg raka vägen till HQ.

Maken till kameltå har jag aldrig skådat.

Hur tänker en man i livets mittpunkt (åldersässigt) egentligen när man väljer att klä sig i de kanske mest regelvidriga kläderna skapat av människan. Proffscyklister kommer ju inte undan med det. Inte ens en flerfaldig Tour de France-vinnare kan rimligtvis komma med godtagbara argument till en sådan utstyrsel. Och att accentuera sitt kön så. Det kan bara inte finnas utrymme inom lagen till det.

tisdag, juli 29, 2008

Inte ens Borås!

Så nu har jag fått mig en rejäl må-illa-dos. Har bläddrat igenom aftobnbladet en gång till. Slapp dvärgjäveln denna gången men det finns ganska plenty med annan skit att bli illamående av.

Först ut: Rosemarie Fritzl skiljer sig. Ja det är kanske inte skiljsmässan i sig som är jättetragisk, även om det säkert känns lite deppigt, de har ju ändå firat guldbröllop. Det är formuleringen dottern Elisabeths fångenskap 24 år i källaren blev för mycket. Det känns helt enkelt som extremt överflödig info. Jag är rätt säker på att inte en enda person på jordklotet skulle ifrågasätta det beslutet. Dock tycker jag det är konstigt att hon inte tokflippade och slet struphuvudet av den jäveln i samma sekund som allting uppdagades. Det är stört.

När man tittar på Josef så slår det mig hur sjukt lik frisyr han och Kramer har. Det kan bara vara han Kramer och Don King som kommer undan med en sån frippa.

Sedan handlar det om en man som blev av med sin penis i nåt vård-kajko. Det orkar jag inte ens läsa om. Samma sak med hudcancer-specialen.

Och så till Göteborgs svar på Allsång på Skansen. Hur kan vi göra det som de där nollåttorna gör? Det verkar ju rålajbans. Hmmm, ja vi har ju Liseberg. Vi knackar på hos Rondo och kollar om de har nåt gammalt rack som kan rodda en storsatsning. Självklart. Lotta Engberg. Det blir perfa. Det blir succé. Och så var Allsång på Liseberg fött. Fy fan, fy fan, fy fan... Det är det mest pinsamma den här stan har åstadkommit ever. Jag får rysningar. Man kan inte göra så hur käck och go underhållning det än blir. Det är bara så fel.

Det är så jävla Borås!

Nä fan, inte ens Borås skulle komma på att vika upp sig så för lite extra klirr.

Mtv-dvärgen

Kom på mig själv med att inte ha besökt nätkvällspress på ett snart två veckor och tänkte uppdatera mig lite om allt oviktigt som hänt på sistone. Men jag hinner knappt börja frottera mig i nyheter som hur man fixar snyggaste solbrännan eller att stackars idol-ola har ont i magen och kanske måste gå till fabbo doktorn och göra en gastroskopi (så skitnödig som han verkar skulle en rektoskopi troligen leverera ett mer mätbart resultat) innan mitt öga störs av en jävligt störande reklam för World of Warcraft.


De har anlitat Verne Troyer som i samband med rollen som Mini Me i Austin powers blivit en slags självutnämnd president för världens alla dvärgar. Jag vet inte vad det är men jag stör mig som fan på honom. Han exponeras kraftigt och har hamnat i samma fack som Wee Man från Jackass. Ännu en mtv-dvärg alltså, med kraftiga mängder blingbling i tenn eller någon annan billig metall.

Jag fattar inte varför han håller på och håller på så förbannat. Så jävla spastisk och överspelad så jag får lust att lappa till honom. Det finns inte en bild på honom där han ser normal ut. Som en vanlig hederlig dvärg.

Så fort något ryckerfram en kamera verkar han gå bananas. Han är till och med värre än Karolina Klüft var i början, när hon hela tiden skulle vulga sig mot kameralinsen.

Hade jag varit dvärg hade jag varit så jävla lack på honom att jag hade blivit tokig. Han sabbar ryktet för alla svensson-dvärgar som diggar att leva soft och helst inte vill bli förknippade med 1800-talets kringresande sideshows.

lördag, juli 26, 2008

Semestermage

Nu har jag haft semester i en vecka. Har kommit in rätt rejält i den beryktade lunken. Dagarna passerar fortare än jag hinner med att räkna men det gör ingenting. Jag har lyckats stressa av. Vi har hängt på stranden hela dagarna och legat och vinat på en filt i trädgården på eftermiddagarna. Jag försökte desperat få läsa ut Daniel Sjölins Världens sista roman igår men att läsa i en 3,5-årings sällskap är ungefär lika avslappnande som att ligga böjd som en Saab över en myrstack. Men det gör ingenting. Jag har fan semester men kan knappt fatta det. Igår kom jag på mig med att inte ens märka att mobilen hade laddat ur och dött. Idag satt jag och dumglodde på tv-shop där någon krängig nasartyp berättar om den förträffliga multimoppen Swivel Sweeper med samma outtröttliga övertygelse som i 90-talets begynnelse. Slösa bort min tid bara. I don't give a fuck. Enda smolket i min semesterbägare är att jag känner mig bubblig i magen idag, troligen pga att jag köpte och fjälade i mig en mjukglass i Hallands snuskigaste kiosk (bloggbaserad avrättning kommer senare) Mellbybadet. Ägaren som inte bara är en avdankad mc-polis utan enligt mycket säkra källor även kvalar in i kategorin sexist-rasist-svin håller sig tydligen med svart arbetskraft och av mina ögon och idag även mage att döma duktigt bristande hygien. Idag har även algerna fått fnatt och så har det blivit ett brännmaneternas eldorado. Men inget knäcker mig idag. Kanske imorgon men inte idag.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

tisdag, juli 22, 2008

Barnsligt men kul

Måste tipsa om ett kul trick. Kom just tillbaka av färjan i Helsingborg för att ta tåget tillbaka till homebase i Mellbystrand. I handen har jag en tågbiljett med en ack så eftertraktad sittplats inbokad. Vagnen är tjockt packad med skåningar och annat löst folk som vill norrut. När jag kommer in i vagnen tittar jag demonstrativt på min biljett och visslar nöjt en melodi. Jag kan direkt avgöra vilka som löst snikbiljett och chansar tröstlöst på att lyckas knipa en lucka. Det är de som har samma terror i blicken som en akutbajsnödig person. För dem skär ljudet som framställs av mina o-formade läppar som en hundvisselpipa. Resten skiter i ljudet.

Ja, det är barnsligt. Men det är ett kul litet litet nöjesmoment också. Prova.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Dansk blogg

När värmen kommer drar jag till den danska rivieran. Har ätit pölse och druckit pilsner. Det är väl ungefär allt danskjävlarna kan erbjuda. Har alltid undrat hur det är att blogga från dansk mark. Så jag tänkte jag skulle ta och prova. Tänker att alfabetets sista tre rackare inte får följa med. Förresten så tycker jag att smörrebröd är fett överskattat.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

söndag, juli 20, 2008

Eldorado

Nu har jag checkat ut. Jag har späkt min kropp med så jävla mycket lidande i form av lägenhetsrenoveringar, packning, flytt och oändliga mängder jobb det har året, att jag har gått i barndom. Typ. Men nu är semestern äntligen här. En månad. Fy fan vad gott. Jag ska kategoriskt undvika all form av fysiskt krävande aktiviveter. Inga krav. Nu är det min tur. Nu ska jag knulla vardagen som den brukar knulla mig. Med vila kommer intrycken tillbaka. Det ska bli skönt att orka reflektera över saker igen. Nu sitter jag i mellbystrand och läser sommarbilagorna. De är förtjusta i ordet eldorado, journalisterna i halland. Har läst det inte mindre än fyra gånger hittills. Det var ju jättefräsigt på 80-talet och nu har det hittat hit. Nu ska jag J och juniorette ta och dra ner till de salta badens eldorado och bada lite. Att det är svinkyla spelar ingen roll. Är det semester så är det fanimej semester. Över och ut för nu.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

torsdag, juli 17, 2008

Den tiden på året

Jag trodde att det värsta sällskapet man kunde få på morgonvagnen till jobbet var ett pubertetsstinnt fotbollslag som bufflar och bär sig åt och konstant vrålar högljutt. Ack så fel jag hade. 

Det värsta sällskapet man kan få på morgonvagenen är ett pubertetsstinnt fotbollslag som bufflar och bär sig åt och konstant vrålar högljutt, på tyska.

Det är den tiden på året nu. Men jag orkar bara inte ondgöra mig över Gothia Cup i år. Jag bara blundar, tiger, biter ihop och hoppas att det snart ska försvinna.

onsdag, juli 16, 2008

Smal målgrupp

I söndags lyxade vi till med en morgontidning till frukosten. En GP. Bland kontaktannonserna fanns följande love call insatt:

Af, von eller de la -arte marte, äldre kultiverad genuin, resursstark gentleman, ensam på större egendom, sökes av pensionerad fd. godshustru för sällskap.

Underbar annons måste jag säga. Men något smal kanske om man som damen i fråga lever på lånad tid så att säga, och vill dela den med någon.

Sköna krav hon verkar ha på sin blivande loverboy. Äldre är säkert inga problem, landet är säkerligen fullt av gamla adliga kåtbockar. Men sedan blir det något trixigare. Fast Kultiverad och genuin är väl ganska godtyckligt i och för sig. Resursstark gentleman är kanske inte guldmedaljör i romantik-VM direkt, men helt klart en kreativ formulering för att kommunicera en önskan om att det bör finnas lite deg med i bilden. Och ensam på större egendom, ja där stängde hon troligen dörren för ytterligare 99% av alla gammelgubbar med lite överklass-cred.

Att dessutom sätta in den annonsen i GP är ungefär lika absurt som att annonsera efter plutonium i Kamratposten. Möjligtvis skulle hon ha större tur med samma annons i Connoisseur eller nåt annat äckligt rikemans-magasin.

tisdag, juli 15, 2008

Idioten på McDonalds, Kungsgatan, Göteborg

Idag stod McDonalds på lunchmenyn. Jag vet ju att en sådan snarare genererar en stark dos av anti-energi än den där kortfristiga sockerkicksboosten som man tänker sig. Men jag orkade helt enkelt inte tänka mer så jag gick dit för att iallafall uppbåda en kort stund av mättma.

När jag tar ett sådant beslut är jag inte "där" och vill inte ha med någon att göra. Inget jidder. Konversation är ett stort tjockt no-no och något engagemang eller ens ytligt socialiserande finns inte med på kartan över universums solsystem. Jag vill bara beställa, betala och dra. Stör någon det flödet blir jag avogt stämd och lite sur.

Arbetsledaren för dagen var en riktig ärkemupp. En sån där käckis. Och heliga moses vad jag fullkomligt avskyr käckisar.
 
När det var min tur hälsade han mig med ett rungande tja, mannen, vilket reptilhjärnan obönhörligen fick lust att replikera med en sträng backfist rakt i nyllet på den lille valpen. Men jag hejdade mig. Lika bra det, för jag hade nog kunnat skada min handrygg i all metall som prydde hans garnityr.

Vidare fortsatte han att ta emot min beställning på ett mycket märkligt sätt. Han kommenterade mina val och drog egna slutsatser kring dem. Jaha du är sån du, nähä INTE plusmeny, Jaha du gillar cheddar bättre, gött jobbat... osv. Hans otydliga stämma låg som en konstant liten ettrig voice-over.

Jag svarade kort och bekräftade inte ett enda av hans försök att bli hej och du. En person begåvad med bara en lätt dragning mot det vi kallar normalt uppträdande hade fattat vinken och lagt ner sin show. Men det här esset bara fortsatte. Jag kände mig smutsig och antastad.

Han vräkte upp grejerna i ett huj och hade uppenbarligen inte hört att jag ville ta med mig krubbet. Jag förklarade att jag ville att han skulle stoppa skiten i en påse och då lyste han upp som en sol och nästan skrek till mig att han självklart kunde göra det – allt för mig liksom. Jävla as. Medan han la ner burgarna i påsen frågade han hur läget var annars. Jag svarade med en avmätt blick. Då förklarade han för mig att det lätt kunde uppstå pinsam tystnad när man plötsligt blir ombedd att lägga ner maten i en påse och att han gärna vill undvika en sådan. Jag tittade på honom ännu mer avmätt och kände att jag ville frysa honom och ställa ut honom på ett freaks-of-nature-museum eller liknande. Jag lovar han skulle bli ett sånt jävla dragplåster.

Jag lämnade över mitt visakort och han fortsatte sitt jävligt onaturliga kallpratsrace, men jag stängde av öron och lät min hjärna projicera bort honom helt och hållet. Jag tycker uppriktigt synd om resten av personalen som måste arbeta ihop med honom och ännu värre, under honom. Det är inhumant att behöva dras med ett sånt jävla praktfleppo varje dag. Det säger en hel del om hur sjuk organisationen är i alla led på Donken. Den som anställde honom kan omöjligt ha alla läsk i backen.

Jag ryckte åt mig påsen och började gå. Vi ses, skrek han efter mig och just då, just där ville jag honom allt ont i världen. Hade det inte varit för att jag är en sådan in i märgen humanist så hade jag skrivit till McDonalds Sverige imorgon och gjort allt för att få honom ut ur arbetslivet. Pronto!

Pekka Heino jr.

Imorse delade kom en far och son och satte sig mitt emot mig på vagnen. Pappan var stor och köttig. En rejäl man. Sonen var kanske 14 år och såg ut som en extremt späd, men exakt version av Pekka Heino. Jag försökte få ihop det hela men det gick bara inte.

Vilket öde. Han var så lik så att hans mamma troligen brukar kalla honom Pekka och pappan brukar fundera kring vad som hände bakom kulissertna, då när mamman var med som publik i Röda tråden ungefär 9 månader innan sonens tillkomst.

fredag, juli 11, 2008

It's a dawning of a new era

Detta blir sista inlägget jag gör från en här delen av majorna. Nu drar jag vidare...

Fast bara ett par kvarter. Ni vet det gamla ordpråket "en gång majorna alltid majorna", det stämmer rätt bra. Imorgon checkar jag och J ut från good old sawstreet och in på ett annat ställe i närheten. Det ska bli så smutt.

Där har ni förklaringen till varför jag varit så otroligt frånvarande på sistone. Fy fan vad mycket det har varit med renoveringar, homestyling, packning och fett mycket jobb på samma gång. Det är inte utan att man har pissat ner sitt humör de sista månaderna. På det där dåliga sättet. Nu kommer jag äntligen att få ork att reflektera lite kring sin omgivning. Världen är ju så full av idioter. Jag börjar bli riktigt sugen på att ge dem en omgång.

Inför flytten har jag passat på att hora ut lite möbler på blocket ocksså. Fan lättare deg får man leta efter. Trickset är att inte försöka kräma på om hur fantastiskt jävla underbara, superbra, fräsha, populära och mysiga ens ikea-möblemang är, utan bara kränga ut dem till våldsamt lågt pris. När fyndjägarna inleder sin telefonatacka är det bara att börja säga att man fått lite högre bud. Höja med femtiolappar. De blir som tokiga. Plötsligt handlar det inte om priset utan om att vinna. Ungefär som med budgivningar på bostadsmarknaden. De ska bara ha skiten. No matter what. Plötsligt sitter man där och har sålt sin junk för mer deg än alla andra. Jag borde göra som Neil Strauss och skriva en The Game, fast för hur man erövrar beg-marknaden. Jag kommer fan bli miljonär.

Nu sket jag i att köra det spelet eftersom jag bara ville bli av med min skit. Så jag tjänade inget mer än det stora nöjat att slippa bryta ryggen imorgon. Intye så pjåkigt det heller. Men istället blev jag en frälsare. Blockets kristus. Jag nästan skänkte bort grejerna och folk ringde sönder min lur. Jag sålde allt utom ett bord på en timme, men imorse pallade jag inte fler samtal. Ett borås-mongo började telefonterra mig redan kvart över sju. Det är ett brott mot alla sociala lagar. När man ringer så tidigt till någon är man inte normal. Då är man en jävla galning. En desperado.

Jag tog ner annonsen ögonblickligen. Jag skrattade för mig själv när mina fingrar formade panikordet (lösenordet) bajsmacka i ta-bort-fältet. Det var J:s förslag. Ibland älskar jag hennes hjärna mer än andra dagar.

Över och ut för nu.

torsdag, juli 10, 2008

Depp-citat

Läste precis Johnny Depps svar på frågan hur han upplevde tillvaron när han blev pappa. Ruggigt träffsäkert måste jag säga.

"Som att bli sambo med en mycket liten alkis"

söndag, juli 06, 2008

The Boss

Som alla andra tidningar och bloggar etc skriver idag var Bruce helt galet bra på Ullevi igår. Magiskt brukar vara ett ord som fans använder och då brukar det betyda att det var en riktigt bra spelning. Detta var något större. Magiskt räcker ingen vart. Nu fattar jag konceptet The Boss.

För ett par veckor sedan såg jag en dokumentär om Kiss-fans. Den var galen. Jag garvade rått åt idioterna. Det fanns en ultraretarderad familj som kallade sig The Kiss Family. Lagom sektinspirerat. De drillade sin treårige son att imitera Paul Stanley och pappan i familjen hade sytt Kiss-dräkter till alla i familjen. De var totalt absorberade av sina gudar. Idioter. Men igår snuddade jag nog vid den känslan för en stund.

Det finns inte så många artister som kan trollbinda en publik så. Inte en så stor publik. Det är dessutom helt meningslöst att försöka fånga det i ord. Jag brukar annars tro ganska mycket på just det skrivna ordet. Men vissa känslor går inte riktigt att förmedla. Vissa känslor måste upplevas. Så var det igår.

Folkfest är ett lite äckligt ord tycker jag. Men vad ska man säga. Arbetarklassromantikens eviga envåldshärskare talade rätt in i ryggmärgen och la sig som en skön och förenande fleecefilt över alla som var där. Generationsöverskridande.

En intensiv och fullkomlig gåshudsglädje med en underton av alldeles ljuvligt vemod, rakt igenom konserten, är den närmsta beskrivningen jag kan göra utan att bli löjlig. Det är liksom ingen idé att försöka bräcka alla andra. Bara att sälla sig till sin plats i ledet och konstatera att Bruce karisma måste vara det närmsta Elvis Presleys som någon levande artist kan komma idag. Konserten igår var det bästa jag sett. Basta!

Jag sa ju att jag skulle få stånd om han spelade The River. Det gjorde han inte men hela min kropp hade stånd nästan rakt igenom konserten. Det var stort.

Jag har svårt att välja ut det bästa, det skulle bara bli en vulgär recensionsonani, men att avsluta med Badlands innan sina extranummer var väl typ det bästa han kunde göra. När han sedan körde Thunder road och Born to run uppvägde det uteblivandet av The River med råge.

Kort sagt. Igår var den bästa konsertupplevelsen någonsin. Jag kommer aldrig missa Bruce i Sverige från och med nu. Och betyget. Femma såklart. En stor och saftig dominerande tokfemma.


Etiketter: , , ,

lördag, juli 05, 2008

Bruce Springsteen

Idag är det ingen vanlig dag. Det är Bruce-på-Ullevi-dag-två-dagen. Det är den bästa dagen. Jag sitter i min soffa, spänd av förväntan och dricker treo. J är kool däremot, hon är en veteran, det var hon som fick mig att börja digga honom på riktigt. Hon har matat mig med skivor, dokumentärer och youtubeklipp det senaste året. Jag tycker att Born to Run-plattan är en av de bästa skivorna som någonsin gjorts. Jag får gåshud av Thunder Road.

Men mest hoppas jag nog att han spelar The River ikväll. Det är en fin bit. Då får jag nog lite stånd.

Med risk för att verka lite gnällig...

Partille Cup har rasat hela veckan. Det är en av de värsta veckorna på året i den här jävla stan. Överallt ränner det runt en massa snorungar från världens alla hörn i sina gympakläder. De är glada, svettiga och och hela Göteborg är en enda stor lattjolajbanlåda under en kort men ack så smärtsam tid för stadens invånare. Och allt är Partilles fel. Skitpartille!

Jag är så less på Partille Cup. Det handlar om handboll. En jävla b-sport. Cupen drar hit varenda fränt pubertetsdoftande glin och tillsammans pajar de upp stans hela infrastruktur. De kommer i drivor och bara tar plats. Det ironiska är att det heter Partille Cup just för att de råkar ha ett pisslag som är skapligt i sin genre. Men vad har det med Göteborg att göra? Varför ska vi som grannkommun och särskilt vi oskyldiga stackare från Majorna behöva lida helvetets alla kval för det. Jag får redan lida under Gothia Cup men den är iallafall på min egen kommuns initiativ.

Ska man anordna en cup kanske man inte ska bjuda in fler lag än man klarar av att baxa själv. Hör ni det era Partillepuckon. Bygg ett par idrottshallar till och sätt upp en masscamping vid Kåsjön eller nåt så att ni klarar er på egen hand. Eller se till att köra i mindre skala. Det är orimligt att behöva stå och gnidas mot en hord fuktiga hanbollskids när man ska till jobbet, från jobbet, gå i affärer, fika på cafeer, vistas i parker och på gator – överallt. Fy fan för handboll säger jag bara. Vad är det för sorts sjuk sport egentligen?

Partille Cup är säkert superlukrativt för handeln och gud så bra reklam det är för Göteborg och Sverige. Men för oss andra är det en enda lång febermardröm. Och snart är det dags för Gothia Cup. Vad är det för fel på kommungubbarna i den här stan kan man undra.

fredag, juli 04, 2008

Relevans och elegans

När jag gjorde lumpen lärde min supersadistiska fänrik mig ett fint ordspråk som löd: Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Ett fint och väldigt relevant ordspråk för en dåre som vigt sitt liv åt det militära kanske. Brrr, det kan fortfarande eka i mitt huvud... Nåväl, det är en annan historia.

Hursomhelst. Jag känner att det är läge att mynta ett eget ordspråk som passar mitt yrkesval: Relevant annonsplacering är bra. Superrelevant är bättre.



Källa: idg.se – 080704

torsdag, juli 03, 2008

Karlssons Garage

Karlssons Garage i Göteborg är kända för en sak. De har en ruggigt god stekt strömming med potatismos. På deras tummade och bakterieindränkta menyer står den under kategorin "Klassiker". Det är alltså en klassiker hos dem. Vilket borde betyda att en stor del av de som kommer dit vill ha mos och strömming. De har nämligen inget annat som är bra. Det är inte ett bra ställe utan ett skitställe med mediokert allting (utom strömmingen). De lever på sitt goda strömmingsrennomé. 

Därför är det konstigt att de råkar ha slut på just mos och strömming varenda jävla gång man kommer dit. Och att de väntar med att informera matgäster om den lilla detaljen att halva menyn har utgått, tills man sitter där med sin öl. De jävla karlssonsgaragesvinen!