onsdag, juni 10, 2009

Offentlig dubbelförnedring

Igår när jag hämtade Juniorette på dagis var jag tvungen att gå hårt på en glassmuta för att få med henne hem överhuvudtaget. Hon gillar att gunga. Länge. Som. Fan. Glassmutan funkar dock alltid. På tio sekunder hade gungan stannat.

Väl i affären passade jag på att plocka på mig lite sallad och grönsaker också. Och plötsligt från ingen stans kom den (med högt oblygt röstläge): Pappa varför dansar du när du är kissenödig?

Det var mycket folk i butiken och alla på frukt och grönt butiken stannade upp synkront och en istystnad uppstod. Det här ville de inte missa. Jag stod öga mot öga med en tjej och hennes kille och jag greps av idiotpanik. Hjärnstillestånd. Jag böjde ner min blick. Jag hann tänka ungefär tusen tankar men inte en enda var till hjälp. Jag visste att det handlade om tusendelar innan exakt samma fråga skulle upprepas i dubbelt så hög volym, vilket utlöste ett tillstånd av stark negativ stress. Utan att kunna styra min egen handlingsförmåga klämde jag ur mig ett bortviftande "va?" som i den vuxna världen signalerar att man just fått en fråga så ointressant att man inte ids svara på den vilket mottagaren i 95% av fallen uppfattar och håller käft. Men inte när man är 4,5 år. Då uppfattas det självklart som en invit till att upprepa samma fråga. Vilket hon gjorde. Varför dansar du när du är kissenödig?

Utan att titta upp kunde jag uppfatta att paret mittemot fnisade. Längre bort vid chilifrukterna stod en kvinna och gapskrattade och flera till gjorde sitt bästa för att inte knäcka sig och börja peka och gapflabba. Jag ville spontant öva slagserier bland körsbärstomaterna men bet ihop och gick därifrån i rask takt. PAPPA, VARFÖR DANSAR... Tyst med dig, vi pratar inte om det nu, var allt jag lyckades få fram. Då höre jag det. Gapflabbet. Juniorette fattade vinken och jag misstänker att hon av min blick att döma förtod att den utlovade glassen låg sjukt illa till, så hon knep.

Grejen är att Juniorette har bevittnat mitt rörelsemönster när jag kommer hem och är väldigt kissnödig. Sådär på gränsen som man kan vara när man prioriterat spårvagnstabellen. Tänkt att det är lugnt, jag håller mig, men i stillasittande läge missbedömt hur nödig man egentligen är och på grund av rörelse och förseningar blir smärtsamt påmind. Det händer mig ofta och ju närmre hemmet jag kommer desto mer desperata rörelser få jag ta till, som en slags avledningsmanöver. När jag väl kommit in i hallen får jag mer eller mindre hoppa runt för att inte tvingas låta det ske. Detta har Juniorett misstolkat som en slags dans som hon tycker ser knasig ut och brukar skratta högt åt. Varför det kom upp när vi handlade grönsaker är helt omöjligt att veta. Det hade kunnat hända precis när som helst, var som helst. Det är det som gör barn så obehagligt oberäkneliga. Det är som små bomber som när som helst kan brisera.

Men det skulle inte vara över än. När vi kom till kassan så valde jag instinktivt den kassa där min favoritkassörska satt och huserade. Hon är en ruggigt vresig och androgyn varelse i slutet på de femtio skulle jag tro. Hon heter Unni (men går under benämningen "hon med rösten") och verkar vara en slags envåldshärskare på Hemköp, Stigberget. Hennes dialekt är ett koncemntrat framställt på två göteborska extremer. Jag förmodar att hennes far var grov hamnarbetare och hennes mor en fläktrökande hemmafru från Frölunda. Rösten är desutom högt pitchad och samtidigt helt avskalad på melodi, vilket jag gissar beror på en hörselskada. Unni verkar ha två lägen som hon kan pendla blixtsnabbt mellan. Hon kan vara nästan munter, prata högljutt och skoja med en kund för att avrätta nästa med blicken och bara utbyta det allra nödvändigaste i ord. Hon har en rutin som alltid återkommer och från den viker hon inte en tum oavsett om hon känner hat eller är vänligt sinnad (Viktig anm. Föreställ er göteborska i samma ton som när man blåser luft i en halvtom ölflaska):

1. Hälsningsfras: Hej.
2. Bekräftan (efter inslagna varor): På beloppet?
3. Twist: Tack ska det va.

Man måste uppleva Unni för att fatta det stora. Det går liksom inte komma i närheten med bara fantasi. Själv är jag trollbunden. Jag väljer kategoriskt hennes kassa. Suger in och lär mig. Jag har nu lyckats jobba fram en nästintill perfekt imitation (till J:s stora förfäran) som alltid väcks till liv efter ett butiksbesök och kan fortgå i timmar. Så dock ej igår.

Juniorette verkar ha snappat upp att det är något speciellt med Unni. När vi ställde oss i kön zoomade jag in och fokuserade. Jag vill inte missa ett skit. Plötsligt var det bara en kund före oss och då väljer min kära dotter att bryta tystnaden. Jag hör det olycksbådande anförandet, hinner snabbt växla en blick och vet i samma sekund att det inte finns någon återvändo hon tänker förgöra mig.

– Pappa...
– (åh nej, åh nej, åh nej)
– Du tycker att hon har en rolig röst va?

Jag dog, men samlade mig snabbt. Det fanns fortfarande en chans intalade jag mig själv och halvskrek hest: Håll tyst med dig nu annars kan du glömma glasen. Touché. Alla tittade. Inklusive Unni. Jag fick hatproceduren på tre punkter och en karg blick. Jag vet inte om hon hade hört allt, lite eller inte ett skit och bara körde sin random diss.

Det kommer kännas motigt som fan att välja Unnis kassa igen. Min dotter hade tagit ett av mina största nöjen ifrån mig. Sedan gick vi hem och åt glass i soffan och jag läste högt ur Lars & Urban. Den som säger att det är lätt att vara en bra förälder kan dra åt helvete.

26 kommentarer:

Sanna sa...

Inte alltid lätt haha :)

Anonym sa...

Underbar story!

Anonym sa...

Helt galet, jag brukar inte välja kassa men hamnar nästan alltid i hennes kassa, det verkar som att jag dras dit på något vis också utan att veta om det, handlar alltid på Hemköp Stigbergstorget.

En fras som kan gå hem till din dotter: "Nu håller du käft annars dör Björne" ;-))

Johan I Majorna

mikebike sa...

Sanna: nä verkligen inte :)

anonym: tack hörru.

Johan: haha, ja hon har en djurisk dragningskraft Unni. Då fattar du grejen med rösten. Jag har fått till den. kan härma den nästan exakt. i fakkin lavv it. jag skrattar högt för mig själv. hade jag hamnat ensam på en öde ö hade jag kört min unni-rutin 24/7.

Jo tjena sa...

Hahaha jag tror att jag dör av skratt!

mikebike sa...

jo tjena: vänta du :)

Go gôbbe från Götet sa...

Finns det någon Facebook-grupp som Unnis fans kan sajna upp sig på? Verkar nästan vara läge för det. Får nog ta mig till butiken för att kolla på fenomenet. Den med öde ön och 24/7 vittnar om en härlig inställning till livet och detta med humor! När man är på det där repetitiva humöret är det inte många i ens omgivning som kan förhålla sig sansade – man blir en riktig pain in the ass ;D

Apropå detta med att missbedöma blåsans kapacitet och förmåga. Själv har jag två(!) gånger startat en bilfärd från Örebro mot Göteborg med att känna efter och konstatera: ”Det är lugnt”. Båda gångerna rådde panik i bilen i höjd med Lerum och det ”dansades” nå’t så förbannat! Greppades också för den delen ;) Väl hemma (på Gråberget i Majorna den gången), fick jag inte in nyckeln i dörren förrän på det femte försöket pga den frenetiska dansen i svalen.

F-n asså, man är ju vuxen . . . eller?

Matte sa...

Regel #1: Kom ihåg att allt som du säger, när dina barn hör på, kan komma att vändas emot dig.

Fisken sa...

Ha, ha, ha! Barn... Kan inte leva med dem, får inte silvertejpa fast dem i taket...

Lindalein sa...

Helt underbart... och skrämmande.

30+ sa...

Åt helvete var det ja.

Hon verkar vara en av de skönaste fyraåringarna på hela västkusten, den där dottern.

goddag yxskaft sa...

HAHAHAHAHA! SHIT VILKEN UNDERHÅLLANDE LÄSNING! Keep up the good work!

lupomanaro sa...

Hehe, jag handlar också på Stigbergstorget, så jag vet precis vem Unni är. Själv har jag alltid tyckt att hennes röst drar lite åt Roy i "Macken" också, eller har jag fel?
Intressant teori det där om att det är Unni som styr och ställer även bakom kulisserna, kan nog mycket väl vara så. Brukar ju alltid finnas en top dog-tant på dylika arbetsplatser. Min favorit är nog annars en tant som heter Gun, hon verkar så genuint snäll att jag alltid får nån slags skön sentimental känsla av att välja hennes kö.

K sa...

Haha! Yepp, jag diggar också Unni som bara den. Helt obetalbar röst.
Hon har dessutom vanan att tro att jag är under 18 genom att legga mig på folköl. Det bör tilläggas att jag är 31 och även har mustasch. Unni är stenhård!

Jenny sa...

Ha ha ha, gud vad roligt! Jag önskar så att jag hade fått bevittna detta vid grönsakerna. Damn it att jag var där i dag istället. Inte var Unni där heller.

Hälsporren sa...

Som redan sagts förut: av barn och fyllisar får man veta sanningen!

Andrea sa...

Haha jag dör!! Verkligen! Detta var den bästa beskrivningen om kvinnan som jag i så många år funderat över: "Unni-med-rösten". Jag väljer alltid hennes kassa...

Som bonus kan jag tillägga att det finns en äldre kassörska som jobbar på Hemköp som varje tisdag morgon sitter och rakar de nedre regionerna i duschen på Frölundabadet, trots att det sitter en arg lapp om att man inte får det...rebell!

Anonym sa...

Testa arg-tanterna i korvkiosken på mariaplan. Har några gånger försökt att förbereda mig i kön för att lägga en snabb smidig beställning. Då får man
-Duv! Gubbe, lögna neer daj... Sen en sur blick och man får ta det från början. Är man däremot förlångsam så blir det ett jävla liv p.g.a. det. Underbart! Har inte varit där på något år men jag hoppas dom finns kvar.

adde sa...

Det verkar nästan som att hon hajat den där grejen, lilla J!? Smart tjej!

Tänk om det är så, att hon kommer på frågor och tänker "Det ska jag fråga pappa i affärn, när många kan höra". Ha ha ha!

Under Pseudonym sa...

Hoho. Kul där! //Olivia

info sa...

Mohaha, jag brukade också handla där.

Jag tror dessutom att det finns en av just den sortens kassörskor i varje ica-kassa. De kan alla koderna utantill, de har ju jobbat där hela sitt liv, de är sura och har en röst som bara kan tillhöra en kedjerökares.

Anonym sa...

Haha. För några veckor sedan så stod jag i kön på ICA och framför mig så stod en 4-5 åring och ryckte sin pappa i ärmen. Han frågar vad han vill och pojken pekar på personen framför dom och utbrister "Pappa är det en neger?"

Anonym sa...

Unni äger! Jag har hört av en god vän att hon brukar åka till kanarieholmarna utan sin man och hooka upp med en intet ont anande familj typ första dagen. Sen så "tvångshänger" hon med dem hela veckan!
Tänk och höra den rösten vid frukosten på morgonen: -"Aha, Ska vi vara på stranden idag mä? Tack ska de va..." Hemskt... Men hon e fin i kassan!

Anonym sa...

Unni, detta märkliga stolpskott. Vet med säkerhet att hon fått minst tre kunder att börja gråta då hon helt utan anledning skällt ut dem. Dessutom är hon tyvärr markant mycket otrevligare mot kunder av utländskt ursprung. Hon tror att det är hon som styr och ställer men icke, hon har snarare blivit mer och mer marginaliserad de senaste åren pga av hennes obefintliga sociala kompetens. Jag ger henne ett år innan hon står utan arbete. Kanske 1,5.

Anonym sa...

Klockrent!

Hatchetface sa...

Åh herregud! Måste kolla in den där Unni när jag är på hemköp härnäst!